Får vårdcentraler skriva ut ADHD-medicin till vuxna? Regeringen utreder — men inget ändras de närmaste åren

Den 1 juni 2026 publicerade Socialdepartementet ett pressmeddelande med rubriken ”Läkemedelsverket får uppdrag om adhd-läkemedel”. Bakom beskedet står socialminister Jakob Forssmed (KD), som efter sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johanssons avgång i september 2025 åter har läkemedelsfrågorna på sitt bord.

I uppdraget skriver regeringen:

Det är, så här långt, ett av de mer uppmärksammade stegen inom svensk ADHD-vård på flera år. Men det är värt att läsa formuleringen noga — den lovar mindre än rubrikerna. Tre saker sticker ut:

Försöket beskrivs som ett sätt att ”pröva en ändrad ordning under kontrollerade former med stöd av specialistpsykiatrin”. Det är alltså inte tänkt att kapa banden mellan psykiatri och primärvård — utan att hitta en samverkansmodell där stabila patienter kan följas upp närmare hemmet, medan psykiatrin fortsatt sätter diagnos och initial behandling.

Forssmed konstaterar samtidigt det som redan idag är en irritationspunkt för många patienter:

Han har vid tidigare tillfällen beskrivit den nuvarande ordningen som något som skapar ”ett enormt tryck på verksamheterna och långa köer för patienterna”.

Regeringsuppdraget bygger vidare på det större uppdraget från maj 2024 där Läkemedelsverket fick i uppgift att öka kunskapen om användningen av ADHD-läkemedel. Den utredningen pågår till 2027 och ska bland annat leda till uppdaterade behandlingsrekommendationer.

Beskedet kommer inte ur tomma intet. Tre parallella trender har gjort situationen ohållbar.

Antalet patienter ökar snabbare än kapaciteten

Cirka 190 000 personer mellan 5 och 64 år hämtade ut ADHD-läkemedel i Sverige under 2024, enligt Läkemedelsverkets delrapport. Det är en grupp som vuxit dramatiskt på kort tid: andelen kvinnor som hämtar ut ADHD-medicin har nästan fördubblats mellan 2020 och 2024 (från 1,2 till 2,3 procent), och bland kvinnor 20–24 år är ökningen nära 95 procent på fem år.

Försäljningen av lisdexamfetamin (Elvanse) fördubblades från 516 miljoner kronor 2020 till 1 042 miljoner kronor 2024.

Sverige har idag Europas högsta andel ADHD-diagnoser bland barn — 10,5 procent av pojkar och 6 procent av flickor 2022, enligt Socialstyrelsen. Myndighetens prognos är att andelen planar ut först vid 15 respektive 11 procent.

Köerna är extrema — och ojämlika

Socialstyrelsens nationella utvärdering från 6 mars 2026 (rapport 2026-3-10064) konstaterade att ansvarsfördelningen mellan psykiatri, primärvård och kommun upplevs som otydlig, och att bara drygt hälften av landets vårdcentraler har börjat arbeta enligt de nationella riktlinjerna.

Mest talande är de regionala skillnaderna:

Vårdgarantin på 30+30 dagar uppfylls inte i flertalet regioner för neuropsykiatrisk utredning. Riksförbundet Attentions enkät från 2022 visade att 35 procent av vuxna med NPF väntat mer än ett år på utredning — och 12 procent mer än tre år.

Primärvården är överbelastad — men ska enligt förslaget ta mer ansvar

Här uppstår en paradox som SFAM (Svensk förening för allmänmedicin) ofta lyfter: 4 400 fler specialister i allmänmedicin behövs för att Sverige ska nå Socialstyrelsens riktvärde om 1 100 invånare per allmänläkare. En distriktsläkare ansvarar i snitt för 2 400 invånare idag. Bara Jämtland Härjedalen är i balans.

Att lägga på förskrivning av centralstimulantia till en redan ansträngd primärvård är, enligt kritikerna, att lösa ett problem genom att skapa ett nytt.

Centralstimulantia är narkotikaklassade enligt narkotikastrafflagen. Restriktionerna går tillbaka till 1960-talets svenska amfetaminmissbruk och har stramats åt i flera omgångar.

Idag får följande läkare förskriva centralstimulantia:

Utöver dessa har cirka 200 läkare dispens från Läkemedelsverket att förskriva utanför sin specialitet — främst pediatriker. Det är just den modellen — dispens — som regeringen nu vill bygga vidare på.

Berörda preparat är:

Icke-centralstimulerande ADHD-läkemedel som atomoxetin (Strattera) och guanfacin har redan idag bredare förskrivningsrätt och berörs inte av regeringsuppdraget. En vårdcentral kan alltså redan idag förskriva atomoxetin — men inte de mer effektiva centralstimulantia som de flesta vuxna patienter behandlas med.

Vårdcentralen kan dessutom:

Få frågor inom svensk psykiatri är så polariserade som denna. Här är de viktigaste rösterna.

Läkemedelsverket: tveksamma — men har ändå föreslagit försöket

Läkemedelsverket har, i sina delrapporter under 2025, varit tydliga med att de inte vill se en generell utökning av förskrivningsrätten. Paulina Tuvendal, senior utredare, sa till Läkartidningen 28 april 2025:

Och i Läkemedelsverkets delrapport:

Rickard Ljung, professor och utredare på Läkemedelsverket, har understrukit att ”samhällets samlade resurser måste riktas mot att identifiera bakomliggande orsaker”. Tuvendal har upprepat att läkemedel ska vara ”last resort — en sista utväg”.

Men: i en artikel publicerad i Läkemedelsvärlden den 3 juni 2026 — två dagar efter regeringsbeskedet — presenterade myndigheten en kompromisslösning. De avråder fortfarande från generell utökning, men föreslår en dispensbaserad flerårig försöksverksamhet för vuxna. Det är exakt det som regeringen nu uppdrar dem att utreda.

SFAM: starkt emot

Svensk förening för allmänmedicin har varit den tydligaste motståndaren. Tio läkare från SFAM:s Råd för hållbar diagnostik och behandling — bland andra Sofia Zettermark, Staffan Svensson, Minna Johansson och Jonas Sjögreen — skrev i juni 2024 en uppmärksammad debattartikel i Läkartidningen med rubriken ”Utökad förskrivningsrätt för ADHD-läkemedel är fel väg att gå”.

Deras huvudargument:

Distriktsläkarföreningen: emot

Ylva Sandström, ordförande för Svenska distriktsläkarföreningen, har varit lika rak:

Sandström pekar särskilt på risken att det blir ”gråzonsfall” — patienter där över- eller underbehandling är som svårast att avgöra — som remitteras till primärvården, medan specialistpsykiatrin behåller de ”enkla” välinställda fallen.

SFBUP och BUP: försiktigt positiva — men med villkor

Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri har av andra skäl varit mer öppen för förändring. För dem handlar det om avlastning. Sara Lundqvist (tidigare ordförande) och Susanne Buchmayer (nuvarande) skrev redan 2021 i Läkartidningen:

Det är i grunden vad regeringen nu föreslår. Men SFBUP är tydliga med att det handlar om uppföljning av redan välinställda patienter — inte initial inställning av medicin.

Katrin Hagskog Engel, medicinskt ansvarig läkare på Boo vårdcentral, varnade dock i samma artikel för att allmänmedicinen inte är redo utan tydlig resurssättning:

Riksförbundet Attention: historiskt för åtgärder som kortar köer

Patientorganisationen Attention har en ny ordförande sedan maj 2025: Eric Donell, specialistsjuksköterska från Uppsala med egen ADHD- och Tourettes-erfarenhet. Förbundet har ännu inte publicerat ett officiellt uttalande om regeringsbeskedet (per juni 2026), men deras linje har länge varit att stödja allt som kortar köer och minskar regionala skillnader.

Sverige hör till de mest restriktiva länderna i Europa när det gäller förskrivning av ADHD-medicin. Den föreslagna försöksverksamheten skulle ta Sverige närmare — men inte ända fram till — våra grannländer.

Storbritannien: ”Shared Care Agreements”

Sedan NICE-riktlinjerna från 2018 ska ”förskrivning och uppföljning av ADHD-medicin ske enligt Shared Care Protocol-arrangemang med primärvården”. I praktiken innebär det:

Men: en GP kan vägra att skriva på avtalet. Det är en ”professionell artighet”, inte en lagstadgad skyldighet. Resultatet är att över 40 procent av engelska respondenter i en stor BJGP-undersökning från 2024 rapporterade väntetider på mer än två år för vuxenpsykiatri innan ett SCA ens kunde etableras.

Norge: ännu friare

Norge gick längre redan 2005. Behandling ska initieras av specialist, men sedan dess får norska GP fortsätta behandling utan handledning, med så kallad individuell rekvisisjonsfullmakt.

Danmark

I Danmark är initiering specialiststyrd, men ”underhållsbehandling” delas relativt jämnt mellan GP, specialister och sjukhusläkare.

USA

I USA förskriver vanliga familjeläkare ADHD-medicin brett, utan specialistkrav. Det används ibland som ett varnande exempel av svenska kritiker, men jämförelsen är haltande — det amerikanska systemet skiljer sig kraftigt från det svenska på fler sätt än så.

Även den som är i grunden positiv till reformen bör ta riskerna på allvar. Här är de viktigaste.

Det här är den fråga som tusentals patienter just nu googlar. Här är de rakaste svaren vi kan ge.

”Jag har ADHD — får jag snart hämta ut Concerta på vårdcentralen?”

Nej, inte snart. Inget förändras under 2026 och troligen inte under 2027 heller. Läkemedelsverket ska redovisa sin utredning först den 15 december 2026. Därefter behövs sannolikt författningsändringar, remissomgångar och politiska beslut. Realistiskt sett kan försöksverksamheten starta tidigast 2027, mer sannolikt 2028.

”Jag väntar på utredning — hjälper det här mig?”

Nej. Regeringsuppdraget gäller bara förskrivning — inte utredning. Du kommer fortfarande att behöva en specialistpsykiatrisk utredning för att få en ADHD-diagnos. Det förändras inte. Köerna i offentlig vård för utredning är samma som tidigare, och kommer sannolikt vara det under överskådlig framtid.

”Vem kvalificerar troligen när försöket väl startar?”

Baserat på pressmeddelandet och tidigare uttalanden från Läkemedelsverket och SFBUP är de troliga kriterierna:

”Vem omfattas inte?”

”Behöver min vårdcentralsläkare extra utbildning?”

Det är en av de saker Läkemedelsverket nu ska utreda. Det är högst troligt att kompetenskrav, fortbildning och stöd från specialistpsykiatrin blir en central del av försökets utformning.

”Påverkar det här min privata utredning eller uppföljning?”

Inte på kort sikt. Privat utredning kommer fortsatt att vara den snabbaste vägen till diagnos — det förändras inte av regeringsuppdraget. Specialistkompetens kommer fortsatt att krävas för diagnos.

På längre sikt — om försöket byggs ut storskaligt — kan uppföljning för stabila patienter komma att flyttas till primärvården. Det kan göra att färre patienter behöver återbesök hos privata vårdgivare för receptförnyelse. Men det är, med betoning, något som ligger flera år bort.

Det är lätt att läsa den här nyheten som att förändringen är runt hörnet. Det är den inte. Här är den realistiska tidslinjen:

För patienter innebär det att man inte ska skjuta upp beslut om utredning eller behandling i hopp om att ”vårdcentralen snart tar över”. Det kommer den inte — åtminstone inte för nya patienter, inte för utredning, och inte under de närmaste åren.

Det viktigaste att ta med sig:

Vi följer Läkemedelsverkets utredning och återkommer när redovisningen lämnas i december 2026.