IVO granskade tio privata ADHD-kliniker — och noll av granskningarna gällde vuxna

Den 30 januari 2026 publicerade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) slutredovisningen av ett regeringsuppdrag: en granskning av privat finansierad neuropsykiatrisk vård. Slutsatsen var entydig. Med IVO:s egna ord: "Ingen av de granskade vårdgivarna uppfyller helt kraven på en god och säker vård."

Det här är inte en historia om enstaka misstag hos en enskild klinik. IVO identifierade drygt 40 aktörer via webbsökning, valde ut tio verksamheter utifrån riskmarkörer, och granskade sedan 64 patientjournaler och intervjuade 42 vårdnadshavare. Bristerna återfanns i hela vårdkedjan — och de upprepade sig från klinik till klinik. Det är mönstret som gör fynden viktiga.

De tyngsta iakttagelserna handlade om själva utredningarna. Hos samtliga tio verksamheter fanns brister i hur information samlas in vid en utredning: ofullständig anamnes, där uppgifter saknades om exempelvis sömn, livssituation, psykisk hälsa och erfarenheter av våld eller trauma. Hos sex av tio fanns brister i hur diagnoser motiveras — i något fall ställdes en ADHD-diagnos utan att alla kriterier var uppfyllda och utan närmare motivering.

Behandlingsdelen var lika nedslående. Av de fem kliniker som hade behandlat patienter under perioden hade samtliga brister. Det vanligaste problemet var att läkemedel sattes in som första eller enda insats.

Fyra av de fem behandlande klinikerna hade dessutom brister i den somatiska kartläggningen — vikt, puls, blodtryck och ärftlighet för hjärtsjukdom — inför att läkemedel sattes in. IVO noterade också att prissättningsmodeller riskerar att påverka vården. När återföring till skola eller vissa behandlingsinsatser kostar extra, valde familjer bort dem. Delar av vården som borde vara självklara blev i praktiken frivilliga tillval.

Ett par viktiga preciseringar, eftersom de ofta blandas ihop i rapporteringen. De tio klinikerna fick ett beslut med begäran om återredovisning — alltså ett formellt krav på att åtgärda bristerna och rapportera tillbaka. Ingen av dem stoppades, och ingen "friades" heller. IVO kunde inte dra slutsatsen att enskilda barn fått fel diagnos, och fann ingen kvalitetsskillnad mellan privat och regionfinansierad vård. Den uppmärksammade nyheten om att Psykiatrispecialisterna i Linköping fick ett förbud i februari 2026 är ett separat ärende — den kliniken är inte en av de tio, och förbudet hävdes av förvaltningsrätten den 3 mars 2026 genom inhibition, så verksamheten är igång igen i väntan på prövning. Vi går igenom det fallet i vår artikel IVO stoppar Psykiatrispecialisterna.

Vill du läsa vad själva granskningen säger i sin helhet och vad den betyder rent generellt — barn som vuxna — är IVO underkänner samtliga granskade privata ADHD-kliniker startpunkten. Den här artikeln gör något annat: den tar fram det som gäller specifikt dig som vuxen.

Här är meningen i rapporten som de flesta missar. IVO skriver att myndigheten har avgränsat tillsynen till att omfatta vård av barn eftersom barn är en särskilt sårbar patientgrupp.

Alla 64 granskade journaler gällde barn. Alla 42 intervjuerna gällde vårdnadshavare. Varje siffra du läser i rapporten — 10 av 10, 6 av 10, 5 av 5 — beskriver vård av barn.

Det betyder att det i dag inte finns någon myndighetsgranskning som specifikt har tittat på privata ADHD-utredningar av vuxna. Det är ett genuint gap. Och det är ett anmärkningsvärt gap, eftersom vuxna utgör en mycket stor del av just den privata marknaden — många vuxna söker sig privat just för att slippa de långa köerna i regionernas vuxenpsykiatri, där väntetiderna i vissa fall kan sträcka sig över ett år.

Med andra ord: den patientgrupp som kanske oftast betalar ur egen ficka för en privat utredning är samtidigt den grupp som hittills helt har stått utanför granskningen.

Det finns inget "godkänt"-stämpel att leta efter. Sverige har ingen formell förhandscertifiering där en myndighet i förväg intygar att en klinik håller måttet. Att en klinik finns med i IVO:s vårdgivarregister betyder bara att den är anmäld — inte att den är kvalitetsgranskad. Den realistiska kvalitetsmätaren är i stället hur väl kliniken följer Socialstyrelsens nationella riktlinjer och om du får ett genomarbetat, specialistsignerat utlåtande.

Sammantaget hamnar du som vuxen i en situation där du måste göra en del av granskningen själv. Den goda nyheten är att IVO:s rapport, även om den handlar om barn, ger dig en exakt karta över vad som brukar gå fel — och därmed vad du ska be klinikerna visa upp.

Det vore fel att hävda att fynden om barn bevisar något om vuxenvård. Det gör de inte. Men flera saker talar för att du bör vara uppmärksam på samma punkter ändå.

Det betyder inte att alla privata kliniker gör ett dåligt jobb med vuxenutredningar. Många gör ett gediget arbete. Men det betyder att du, i avsaknad av en officiell granskning, har goda skäl att själv kontrollera kvaliteten.

Gapet kommer sannolikt inte att förbli öppet. Den regulatoriska pressen är uttalat tänkt att vidgas, och flera av de uppföljande uppdragen omfattar uttryckligen både barn och vuxna.

En sista, viktig punkt om tidslinjen: IVO har sagt att man kommer att följa upp om de tio klinikerna åtgärdat sina brister. Den uppföljningen är väntad under 2026 men är ännu inte publicerad när detta skrivs. Det finns alltså inget resultat att luta sig mot ännu — varken positivt eller negativt.

Slutsatsen för dig: granskningen av vuxenmarknaden kommer, men den är år bort. Till dess är det du själv som behöver ställa frågorna.

Det här är kärnan. Eftersom det inte finns någon officiell stämpel och ingen vuxengranskning ännu, har vi översatt IVO:s dokumenterade brister till en konkret checklista. Varje punkt motsvarar något granskningen faktiskt fann saknades — formulerat som en fråga du kan ställa innan du bokar.

En sak som ofta förvånar: priset säger inte mycket om kvaliteten. En privat vuxenutredning kostar grovt räknat 15 000–30 000 kronor, men ett högre pris är ingen kvalitetsstämpel. IVO fann i sin granskning ingen kvalitetsskillnad mellan privat och regionfinansierad vård — och dyrast är inte detsamma som mest noggrann. Det är vad utredningen faktiskt innehåller, inte prislappen, som avgör om den håller.

Tänk dig att du ställer punkt 4 och 5 (kroppsliga kontroller och team) till två kliniker:

Bägge svaren är möjliga att få — och skillnaden mellan dem är exakt det IVO pekade på. Du behöver inte vara expert för att höra vilket svar som beskriver en grundligare utredning. Poängen med checklistan är att den gör skillnaden hörbar.

Vill du ha den längre versionen av varningssignalerna har vi samlat dem i 8 röda flaggor vid en ADHD-utredning. Och är du osäker på hur stegen ska se ut från första kontakt till utlåtande, läs Hur går en ADHD-utredning till?

Poängen med checklistan är att den gör en abstrakt oro — "är den här kliniken seriös?" — till sex konkreta frågor du kan ställa och jämföra svaren på. En seriös klinik har inga problem med att förklara hur den arbetar, vilka som ingår i teamet och exakt vad priset täcker. Tvekan eller svävande svar på de sex punkterna är i sig information.

På Utredningsguiden samlar vi jämförbar information — pris, väntetid, format och vad som ingår — för svenska privata ADHD-kliniker, så att du kan ställa dem mot varandra på samma grunder. Använd jämförelsen för att hitta kandidaterna, och ta sedan med dig de sex frågorna till var och en av dem. Tills den dag en myndighet faktiskt har granskat vuxenmarknaden är det den kombinationen — jämförelsen plus dina egna frågor — som får göra jobbet.

Ställ frågorna. Jämför svaren. Och kom ihåg att du har all rätt att förvänta dig en utredning som är noggrann, som väger in andra förklaringar och som ger dig mer än en diagnos och ett recept.